Hallå! Jag har varit lite off de senaste dagarna, har använt höstlovet för att verkligen ta det lugnt. Mår inte alls bra i psyket och är så rädd att gå in i väggen att jag kopplat bort alla måsten denna veckan. Nu är det dags att packa för imorgon flyttar jag tillbaka till internatet!
Denna veckan har jag hunnit med att:
* Åka till Ullared med Erika - kul roadtrip som slutade med att jag kom hem med två urmysiga plädar (en röd i julklapp till mamma och en svart till mig), inte mindre än fyra tomtar, nya joggingbyxor och lite annat.
* Hängt hos mormor - Mysigare människa får man leta efter!
* Rensat hemma - vi har typ slängt ut halva förrådet
* Sorterat bland mina flytta hemifrån prylar
* Lunchdejt med Erika som gick från att vilja köpa en ödla i djuraffären, till att tatuera sig. Ingenting fungerade så hon åkte hem utan att egentligen gjort mer än att flumma
* Tittat på urtråkiga halloweenutstylar och stått i kö in till en maskeradaffär, för att upptäcka att Erika inte alls ville köpa någonting där inne...
* Bli kallad negerälskare och tillsagd att åka hem till mitt hemland igen...
Det är inte ofta jag lyckas undkomma att få skit för att jag är vänster. Vi blir kallade vänsterextremister på lösa grunder och granskade stup i kvarten. Det räcker med att gå på en demostration emot rasism - och helt plötsligt uppskattar du inte demokrati längre. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om SD och deras skandaler och politik (vore det intressant?) men denna gången kan jag inte skaka av mig det på samma sätt.
Det här är ändå en människa i min direkta närhet, som känner mig, som yttrade sig. Det är okej att hen knuffar på mig, uppmanar till slagsmål och slår mig relativt löst i axeln. Problemet är att det snart tar vändning när hen säger; "jävla negerälskare, stick hem till ditt hemland" och gör en snabb hyllning till SD i samma andetag.
Jag mår illa. Visst, jag har blivit kritiserad många gånger men det här känns som ett slag i magen. Och en liten del av mig viskar att jag överreagerar, att det är okej, att jag måste vänja mig vid såna här kommentarer. Men jag vill inte vänja mig. Och jag vill definitivt inte höra det från någon i min direkta närhet.