Idag ägnade jag eftermiddagen i djurstallarna, först ut var ungdjuren som vi fick öva på att flytta, samt hålla fast i nosen (som när man bremsar hästar ungefär). Jag blev biten och nästan liggandes av en ko i just ungdjursstallet på skolan, så jag håller mig numera på avstånd, det var tillräckligt jobbigt att ens vara i byggnaden. Därefter gick vi vidare till nästa ladugård och bandagerade kalvar. Jag hann med ett liggande bandage, resten av tiden satt jag och höll i en kalv, som somnade med huvudet i min famn medan min klasskompis bandagerade. Så otroligt mysigt! Våra klasskompisar som läser en annan kurs trodde att vi hade gett kalvarna (speciellt min) lugnande eftersom de låg så stilla, men icke! 

 

Kommer ni förresten ihåg den lilla charmiga kalven, som ni såg här? Den har blivit stor och kom och försökte sno lite uppmärksamhet av mig när jag satt i boxen med den andra kalven. ;-) 

 

Därefter gick vi till fårstallarna och stod och pratade om får, ett lamm är skadat i ögonen (skitvidrigt för mig och min ögonfobi) som antagligen är en förlossningskada, men den lider inte alls av det, mest för att vi skulle få se hur det ser ut. :) 

 

Jag började blogga sedan 2008, sedan dess har jag haft otaliga bloggar som mestadels riktat in sig på mitt liv, medans denna bloggen mer handlar om fotografering. Nu har jag startat en ny blogg som kommer fungera som dagbok där jag öser ur mig allt, den är lösenordsskyddad och den enda som har lösenordet är min pojkvän. I den samlar jag ihop allting, dels skriver jag dagbok om vad som händer i mitt liv just nu, och dels samlar jag ihop alla blogginlägg från mina tidigare bloggar och publicerar på nytt under olika kategorier.

 

Så idag har jag ägnat stor tid åt att titta igenom gamla bilder och publicera i bloggen. Bland annat min första systerdotters två års kalas, ena systerdotters första jul och några resor. Det kommer bli skitkul att se tillbaka på när allting är samlat på samma ställe! :)

 

De två vinter bilderna är från 2011, medans den sista bilden är tagen 2008 med en skruttig digitalkamera.

 

Redigerade två gamla vattenbilder, nya redigeringen är alltså till höger (>) :) Vad tycker ni?

 

Stoppa mobbning, krossa rasism
Slå ett slag för frihet, slå ett till för kärlek!
Hemlösheten ökar från stad till stad
Kriminaliteten och droger bara tar och tar
Liv efter liv, ni förstår vår framtid
Till alla som tagits för tidigt, vila i frid!!
Till alla som gett upp, alla som är svikna
Alla som är vilsna, sårade, besvikna
Du har ett liv, bara ett liv
Du bestämmer, du har bara ett liv

När du rider ut din storm i väntan på soluppgång
Håll ut nu, du ska bli fri!
När du inte orkar kämpa mer, när skuggorna blir fler och fler
Håll ut nu, du ska bli fri!

"Hej.

 

Jag hoppas allting är bra med dig, tänkte bara säga att jag saknar dig jätte mycket. Har det hänt något kul sedan vi bröt kontakten? Är saker fortfarande detsamma? Önskar du att vi aldrig hade mötts idag?

 

Jag jobbade i somras, som vanligt, på samma gamla ställe, och jag röstade på Vänsterpartiet i alla val precis som jag sa. Vad röstade du på i vårat första val? Har du också lämnat gamla värderingar bakom dig och tänkt om, eller är du en av de 13 % jag idag arbetar emot starkare än tidigare? Livet börjar räta upp sig. Jag vet inte ens om du minns mig idag, men jag tänker på dig titt som tätt, som när jag går förbi ditt hus, bor du ens kvar idag?

 

Jag har en ny pojkvän nu. Han är det finaste som finns och jag har inte gjort det officiellt, även om mina närmsta vänner misstänker det. Det är så självklart att det är vi så jag har aldrig brytt mig om att säga det. Han ville träffa någon av mina närmsta vänner. Det hade varit du, men du valde att gå...

 

Du behöver ingen att hålla i handen längre, ingen som behöver backa varje beslut du tar, ingen som alltid är där, ingen som är där och tröstar no matter what.

 

Du är starkare nu. Du är också en förrädare nu. Hur kan man spotta på någon som gjort så mycket som jag gjorde för dig och vända ryggen till utan att ens säga hej då, utan att ens förklara? Det har gått ett jävla år och lite mer, och jag har insett en sak... jag kan slå sönder mig själv för det här, men misstaget var ditt och inte mitt.

 

Men någonstans hoppas jag att du mår bra, och jag väntar fortfarande på att du ska komma tillbaka. Du är alltid välkommen hem, som min bästa vän. Om vi möts igen så kommer jag säga förlåt, även om jag innerst inne vet att det aldrig kommer hjälpa."

 

Tiden går så snabbt! Känns som det var igår jag såg dessa fina människor ta studenten, min förra klass och pararellklasserna, och nu börjar jag närma mig min egen student... Lägg märke till alla fula miner mina klasskompisar gjorde, det här med att vara på örat är ingen bra kombination med att bli fotograferad. ;)

 

Nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev någonting igen. Efter att spenderat nästan tre dagar i sängen bestämde jag mig för att åka hem till mamma igen. Nu har jag återfått lite av energin, och ska försöka bocka av så mycket som möjligt på min "att göra lista" - och hoppas på att det minskar all stress innan jag kollapsar totalt. Jag kan inte sova ordentligt längre, så frågan är om det är dags för ett besök hos psykakuten också och be om lugnande igen.

 

Jag har varit på möte och skolan överraskade mig med att berätta att de tänkte plocka bort en kurs för mig. Så mycket ångest jag har haft över den kursen alltså. Läraren har tidigare varit min mentor och vi har inte gått ihop alls under åren på skolan, och jag var inte välkommen på den förra kursen, så det är skönt att jag slipper genomlida den psykiska påfrestelsen att har lektion med människan. Annars går det dåligt i skolan, hög frånvaro som börjar märkas nu. Måste verkligen skärpa mig, men det är så löjligt svårt.

 

Självklart har det börjat strula med kärlekslivet också. Ett rejält ångestanfall till och han sticker, den pressen mot axlarna får mig att se rött. Mitt hjärta går sönder av tårarna, men det är orden "jag orkar inte en gång till" som får mig att vilja spy och slå ner allting i min närhet. Jag valde inte att bli sjuk, jag vill vara din friska flickvän med ett starkt psyke men jag är så svag just nu, jag behöver någon att lita på, någon som inte viker sig, någon som inte går för minsta lilla motgång. Är det så mycket begärt? Så idag har vi bara spenderat några minuter i telefon med varandra, resten av tiden har jag spenderat på eget håll... Som att ångesten skulle försvinna bara för att jag blir lämnad annars, måste vara enklaste sättet att förminska någons sjukdom någonsin.

 

 

När man bor på internat händer det antingen ingenting alls, eller så är det full fart. Nu ska vi iväg ett stort gäng på drygt 7 personer och handla, och därefter käka ute... 

 

Sitter i soffan med Axel och försöker fördriva tiden, väntar på att bli uppringd på skype. Han har spelat hela kvällen så kommer bli helt underbart att få prata med honom en stund innan det är dags att sova. Mitt hjärta svämmar över av kärlek bara jag tänker på honom. Jag är så otroligt glad att jag har just honom i mitt liv, allting försvinner när jag pratar med honom.  

 

Var i ladugården och fotograferade kalvarna idag. Tanken var egentligen att få bra porträtt på korna och fick några enstaka. Kalvarna var dock mer sociala och sugna på att bli fotograferade. Kolla på denna lilla smutsgrisen tillexempel. 

Hallå! Jag har varit lite off de senaste dagarna, har använt höstlovet för att verkligen ta det lugnt. Mår inte alls bra i psyket och är så rädd att gå in i väggen att jag kopplat bort alla måsten denna veckan. Nu är det dags att packa för imorgon flyttar jag tillbaka till internatet!