Känns som livet går på repeat, en sönderspelad låt som vägrar lämna mig ifred. Jag tänker fortsätta kämpa, död är inget val. Är det någonting din död lärde mig var det att aldrig ge upp, att aldrig ge vidare denna smärtan till någon annan! Men jag förstår att du gav upp, spottade på livet och drog till himlen istället. Det gör så ont, min prinsessa är begraven under jord. Min prinsessa kommer aldrig mer öppna ögonen. Jag önskar att du kunde se hur mycket jag saknar dig. Om jag bara kunde göra allting ogjort igen. Det har gått sex år sedan du försvann, helt sjukt. Fyllde 19 förra månaden medans du inte ens fick fylla 15 år. Jag har upplevt så mycket, jag sjunger mycket men jag skriver ingenting längre. Blev erbjuden ett bokkontrakt med allt jag skrev i samband med din död, men jag kunde inte förmå mig att publicera det, än idag känns det lika främmande. Du var verkligen fantastisk och på många sätt la du ribban för min blivande flickvänner. Jag är tacksam för allting du gett mig, även din död lärde mig så mycket värdefullt. 

 

Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle falla för någon på riktigt igen, men när troskillen lägger armarna om mig känns det som jag har hittat hem igen. Och för första gången är jag helt övertygad om att du inte hade något emot det. Du hade älskat honom, precis lika mycket som jag gör. Jodå tjejen, han är precis lika knasig som smeknamnet. Det är väl därför han råkade springa iväg med mitt hjärta.