Min boendesituation ser lite annorlunda ut jämfört med många i min ålder - jag bor på internat ute i herrgårdsmiljö och studerar djurvård. Det är verkligen fantastiskt att bo på internat, man har alltid någon att umgås med och är vän med alla grannar. På helger och lov bor jag hemma hos min mamma, för det första har jag inte råd att betala hyra eftersom jag studerar, och för det andra kostar internatet några tusen i månaden, så det är ett självklart val att bo hemma fortfarande. Det är verkligen underbart att bo i Göteborg också, jag har så fina grannar som gärna stannar och pratar en stund. Allt ifrån en kvinna som älskar loppisar och ofta kommer hem med jättefina loppisfynd, till en turkisk kvinna som kom till oss spontant med bröd hon lagat. Dessutom har jag en granne i min ålder, Daniel, som jag lärde känna på internet. Det kom som en chock när vi insåg att vi bodde på samma gård, så ibland försöker vi träffas och umgås. Igår satt vi ute och tjötade och tog en promenad i det fantastiska kvällsvädret.

 

Dessutom måste jag berätta en rolig sak, för ett tag sedan hade mina grannar gårdsfest. Min mamma och jag var väldigt förvånade över hur lugna dem var, de hade inte på hög musik och det gapades ingenting alls. Det tog inte lång stund innan musiken tystnade helt. Idag fick vi reda på orsaken... En annan granne hade kommit ut och hotat med att ringa polisen! Nu snackar vi om ett 20-30 tal vuxna som sitter ute, lyssnar på musik (inte högt nog för att det ska höras in) och äter middag. En vuxen hade tydligen pissat på gården (det hände en gång, sedan gick alla in till festfixaren och pissade), och då hade grannen blivit jättearg, kommit ut skrikandes och hotat med polisen. Så sorgligt, jag kan förstå om festen spårar ur, men lite förståelse kan man väl ha över att en granne har fest kan man väl ha? Speciellt eftersom alla på gården faktiskt var inbjudna på festen.