(Det var faktiskt rätt bekvämt.)

Vilket skämt till första april jag hade iförrgår, dagen gick från halvdan till perfekt tills att inte vara bra alls längre. Åkte mule med Emilia & Erika en liten stund, inte helt fel. Därefter var det dags för ett välbehövt samtal med troskillen (alltså ärligt, jag måste hitta ett bättre smeknamn till honom på bloggen) som gick bättre än vad jag hade förväntat mig. Skum känsla när en kille börjar massera ens fötter mitt under ett allvarligt samtal dock.

Toivo blev lite skadad igår (inget allvarligt), och jag är väldigt skadeglad av mig... Så arg på mig gick killen och sparkade på en vägg så nu har han en spricka i foten. På kvällen bestämde jag mig för att dra med en annan tjej, och skrämma livet ur Toivo, så han skulle komma och tänka på annat än sin onda fot. Så vi ställde oss på hans toalett med lampan släckt, redo att hoppa fram. Tyvärr hade han med sig en kompis, och precis innan kompisen ska gå säger Toivo, "Jag tror ärligt talat jag ska pissa nu och sedan gå och lägga mig." När stackaren öppnar dörren står jag där, skitglad, och vinkar. Efter att skrikit av rädsla och smällt igen dörren öppnade han skeptiskt och undrade hur länge vi stått där.

Det hela slutar på något konstigt sätt med att tjejen går ut, jag stannar på toaletten och Toivo ställer för sängen för toaletten så jag inte kommer ut. När jag väl fått komma ut igen blir jag nedkastad på golvet från sängen. Jag minns ärligt talat inte varför, det är helt svart precis innan. Gör ont i hela ryggen och är helt blå på nedsidan av ryggen. Dessutom har jag blåmärken på armbågen, knäskålarna, sidan och ont i handleden och axlarna efter dagen. 

Igår tog vi en tur med mulen igen, så smärtan har givetvis förvärrats. Åka terräng när man har skadat ryggen är visst inte så smart. Plågade mig själv med en fototur också, men detta inlägget är redan ruskigt långt så jag visar bilderna på det senare istället. 

 Toivo som är fotograf denna gången också, haha.