Igår sprang tiden förbi, umgicks med fina Elin i flera timmar från min förra klass. De tar studenten imorgon, vilket känns helt galet. Så hjälpte henne att packa ihop och tömma sitt rum, skönt med lite kvalitétid såhär i slutet! När jag och Elin började ettan så klickade vi verkligen inte. Hon tjatade hela tiden, gick mig på nerverna och följde efter, och alla pratade om det bakom hennes rygg. Tillslut sa jag åt henne att hon pratar alldeles för mycket och att vi inte kunde umgås för jag stod inte ut... Jag kommer ihåg att hon svarade att hon försöker tänka på att inte prata hela tiden och jag tyckte inte det märktes. 

 

Det tog oss faktiskt två år innan vi började umgås. Men förra året började vi umgås ensamma och fick gemensamma vänner vilket var väldigt trevligt.