Hej alla fina bloggläsare!

 

Den senaste tiden har uppdateringen blivit allt sämre och handlat mest om min psykiska ohälsa, men eftersom bloggen inte bara handlar om foto utan även om mitt liv så vill jag inte undanhålla informationen. Tvärtom tror jag det är bra att våga prata öppet om hur dåligt man mår.

 

Jag var som sagt på psykakuten i tisdags och kom hem med antidepressiva och två lugnande mediciner. I tisdags tog jag en av tabletterna vid 15:00, och blev fruktansvärt hyperaktiv. Jag slängde mig upp på stolar, fönsterbrädan, låg på fönsterbrädan med halva kroppen utanför fönstret och pratade med Oscar (tur att jag bor på första våningen), hoppade i sängen och skuttade omkring. Visserligen har jag otroligt svårt att sitta still i vanliga fall, men så hyper är jag inte.

 

Men ingenting varar förevigt, så 17:00 - 22:00 sov jag som en stock tills Oscar väckte mig. Gick och la mig vid 01:00 igen och sov tills Oscar väckte mig vid 08:00. Därefter gick jag omkring som en zombie hela dagen och ansträngde mig för att inte somna ståendes medans ögonen gick i kors. Balansen var helt rubbad och jag kom på mig själv med att blunda stup i kvarten. Trots det lyckades jag hålla mig vaken tills eftermiddagen då jag fick 1-2 timmar sömn innan jag vaknade med andan i halsen och slog Oscar. Jag flög upp skitförbannad över att han inte förstod att det var middag (jag drömde att jag missade middagen och var jättearg över att Oscar inte ville dra och äta).

 

Jag som hade taggat att umgås med Toivo var så seg att han åkte hem efter en halvtimme igår. Idag har jag mått rätt bra men jag har inte tagit mina tabletter än och fasar lite över det. Usch!

 

Jag är motståndare till såkallade lyckopiller, jag anser att dagens läkare är för snabba med att medicinera oss. Vi tar medicin för allting men förtränger varför. Men när läkaren säger att han hade lagt in en på psyket om man inte hade trivts på skolan så biter man ihop och äter sina piller. Hur negativt det än är att jag är levande begravd och drömmer mardrömmar, så håller jag mitt humör i schack. Mina aggressionsproblem försvinner helt och hållet. Det borde ju vara positivt.