Fem timmars skypande med Oscar inatt, längsta skypesamtalet i mitt liv. Jag är helt död, jobbigt att dygna, haha. Jag hade förberett ett jättelångt blogginlägg som berättar varför jag är så oaktiv på bloggen just nu, men jag är inte redo att berätta. Men låt mig säga såhär, I wanna live not just survive tonight. Dödsångesten kryper upp längst min ryggrad och ibland glömmer jag bort att jag är fri och att det inte var såhär det skulle bli.

 

En vacker dag står han där med ett draget vapen. En vacker dag finns jag inte mer. Snälla, låt det vara många år bort. Det finns så mycket fint i denna världen jag vill hinna uppleva. Så jag förlorar rösten genom att sjunga alla mina favoritlåtar, sover för lite och är lika frispråklig som vanligt. Jag antar att min kamp är förlorad, så jag kan lika väl göra min sista tid på jorden så fin som möjligt.

 

Jag är så jävla rädd. Spring för livet om det är dig kärt, att slå tillbaka, det är det inte värt.