Du var det ensamma barnet som ingen ville ha. Men jag brydde mig och älska dig tills dagen blev till natt

2013-11-02 22:44:00/Permalink/Mitt liv 2013/
Det var ditt eget val, ja det du gjorde
Om jag fick bestämma skulle du ha stannat här på jorden
Det går inte en dag utan tankarna om dig
Om jag kunnat rädda dig, jag känner skulden i mig.
 
Visst har jag snubblat in på det faktum att det är alla helgons dag på många bloggar idag, och jag visste det redan innan. Jag har funderat på att tända ett ljus här hemma i tysthet, låta det brinna hela dagen, för henne, men det har inte blivit av. Men det var inte förrens jag via blogg.se's framsida snubblade in på Rebecka Hanssons blogg, och läste om hur hon tänt ljus med sin familj idag, som det högg till i hjärtat.
 
Det har inte jag gjort, någonsin. Det kommer jag aldrig göra, inte över hennes dödsfall. Det kommer aldrig finnas någon att hylla henne tillsammans med. Min familj visste inte om hennes existens så att berätta om hennes dödsfall föll sig inte naturligt. Inte ens för mina vänner, även om jag de senaste åren börjat berätta det för allt fler. Men inte vem som helst, absolut inte vem som helst, aldrig någon i min släkt, aldrig någon som kan komma att berätta det för min familj. För nu har jag haft det som min egna hemlighet i flera år, det vore inte naturligt att helt plötsligt berätta om hennes tragiska dödsfall. Nu tänker ni säkerligen, "de måste ju ha märkt något" och det har de säkert gjort, men aldrig fått reda på vad. Inte ens när jag låg apatisk i sängen och grät hejdlöst yttrade jag ett ord om hennes död. Det fanns andra saker i mitt liv som var jobbigt, som blottades, men inte detta. Jag ångrar det på sätt och vis, för nu har det gått för många år för att kunna berätta.
 
Och någonstans där ute sörjer föräldrar, kanske tände ett grav på sin dotters gravsten, och vet inte om att jag existerar. Att jag älskade deras dotter, att jag fortfarande älskar deras dotter. Att jag fortfarande gråter efter henne. Jag skulle aldrig någonsin forska om hennes liv, jag ville det inte då och jag vill det inte nu. Det finns ingen mening med att berätta att deras dotter inte var straight, om dem inte visste det. Jag tror inte de hade accepterat den sanningen, speciellt inte så många år efteråt. Så nu sitter jag med tårar i ögonen och inser att jag är så jävla ensam i den här sorgen.
 
Men fan vad jag saknar henne. Det här är den sjunde julen du inte får uppleva, för sju år sedan slets du ifrån världen. Det sägs att ens första flickvän är speciellt, men hur många personers första förhållande slutar med att den andra personen dör?
 
Att du inte är i livet längre kan jag knappt förstå.
Men det var svårare att se smärtan du fick genomgå.
Du kommer alltid vara min speciella vän.

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2013-11-02 @ 23:06:08
Postat av: kamelmor

Det känns i hela kroppen när jag läser ditt inlägg. Jag vet att det är banalt och förmodligen helt meningslöst att skicka cyberkramar till helt främmande människor men nu gör jag det iallafall.
Starkt av dig att skriva den här sorgliga men vackra texten.

Svar: Skickar en cyberkram tillbaka till dig. Tack så mycket! :)
Louise

2013-11-03 @ 18:28:48
URL: http://kamelaventyret.blogg.se
Postat av: Hanna

Jättesnygg header!

2013-11-06 @ 08:07:48
URL: http://habos.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback